Redovisning EB av Evelina

I somras deltog jag på Explorer Belt Slovakien 2015. Det är ett arrangemang av Scouterna där man ska vandra 16 mil på 10 dagar och utföra uppgifter. Vandringen görs i par, man väljer själv om man vill gå med någon man känner sen innan eller om man vill bli ihop parad med någon ny – båda sätten ger en grym upplevelse (jag gick med en jag kände innan, men har fått berättat för mig att anmäla sig själv är minst lika bra och kul!). Under arrangemanget gör man även en rundresa i landet och får då se väldigt mycket!

På mitt EB var vi 36 svenska scouter och 4 ledare, vi var indelade i 4 patruller som alla skulle starta i varsitt närliggande land till Slovakien. Detta på grund av att Slovakien inte är ett stort land och det därför blir svårt för 18 par att gå 16 mil utan att möta varandra. Länderna att starta i var: Österrike, Ungern, Tjeckien och Slovakien.

Det började söndag eftermiddag med att vi möttes upp vid en ledares lägenhet i Malmö. Vi samlades där för att tidigt nästa morgon ta tåget till Köpenhamn och byta tåg där till ett mot Berlin. I Berlin skulle vi haft ett byte på 15 min, men på grund av att tåget till Berlin var försenat missade vi bytet och fick då istället en guidad på 2 timmar, tills nästa avgång, av andra svenska scouter som befann sig där. Nästa tåg gick sedan till Prag, där vi stannade över natten. Tjeckiskascouter lånade ut sin scoutstuga till oss, väldigt mysig och belägen mitt inne i Prag. Morgonen där på hoppade vi på tåget igen och åkte nu till Bratislava, Slovakiens huvudstad. I Bratislava splittrades patrullerna till de olika länderna. Min patrull åkte till Wien. En sjukt mysig stad, vi spenderade dagen och kvällen med att strosa runder och lära känna patrullen ännu bättre, Wien är helt klart en stad värd att besöka! I Wien sov vi också i en scoutlokal, och detta var sista natten innan vi skulle ut på våra vandringar. Morgonen blev lugn, pirrig och kaotisk. Jag och min parkamrat, Ida, var först ut. Vi åkte minibuss en bra stund, blev avsläppta, fick ett kuvert och ett lycka till. I kuvertet fanns bland annat en karta, uppgiftshäfte, skrivblock, kassabok och pengar. Vår vandring började väldigt spännande, vi blev avsläppta i en väldigt liten by som inte fanns med på kartan vi fått… Men det löste sig, trodde vi, när en man på cykel kom, men han kunde ingen engelska… Dock kom det en man i en vit skåpbil lite senare, han kunde engelska, men kunde inte visa var vi var någonstans… Men han hade en annan karta som vi fick och som tillslut fick oss på rätt väg! Vår första dag flöt på bra, vi kom till en lite större by med hjälp av kartan vi fick av mannen i skåpbilen, och då vi gick längs gatorna för att hitta någonstans att sova var det vid en tomt en familj som sprang ut till sin grind och frågade om vi behövde hjälp. Det visade sig att dem också var scouter. Dem bjöd in oss och det var så vi sov vår första natt – inomhus i säng!

Några dagar in i vandringen befann vi oss fortfarande i Österrike, trots att vi borde kommit in i Slovakien vid det laget, men vi hade inte gått tillräckligt långt de första dagarna och låg därför efter i schemat, detta mycket på grund av att Ida började få problem med sina fötter vilket gjorde att vi inte kunde gå snabbt och behövde pausa ofta. Tillslut kunde Ida inte hålla mot smärtan längre och vi var därför tvungna att ringa ledarna. Detta ledde till att vi fick gå till närmaste stad och ta nästa buss till Bratislava, där ledarna befann sig. Detta gjorde att jag och Ida aldrig gick över gränsen till Slovakien, vi åkte buss över… Hos ledarna fick vi reda på att ett annat par också fått problem och att de också skulle komma dit vi var. Medan Ida och den skadade från andra paret vilade upp sig för att kunna fortsätta vandringen senare, fick jag och den andre friska strosa och gå sträckan vi skulle gått på vandringen runt i Bratislava. Det var roligt och vi hade även tillgång till GoPro kameran som jag och Ida hade under vår vandring för att kunna göra en film om arrangemanget efter arrangemanget. Efter 2 dagars vila skulle vi ut på vandringen igen, det var nu 4 dagar kvar av de 10. Båda paren åkte tåg till en stad som låg 5 mil ifrån vår slutdestination, men för att vi inte skulle träffa på varandra eller slå följe fick vi gå varsitt håll till målet.

Efter att ha gått hela dagen kom vi till en by med ett super mysigt café som vi köpte glass i, vi blev sittandes någon timme och bestämde oss till sist för att gå till kyrkan som låg bredvid och göra några av våra uppgifter. Utanför kyrkan stod en man som vi började prata med, han förstod inte engelska men var väldigt angelägen om att hjälpa oss och ringde därför sin dotter, som kunde engelska, och bad henne komma. Det gjorde hon och hon var till stor hjälp! Inne i kyrkan skulle det precis vara gudstjänst och vi blev då inbjudna. Det var väldigt spännande att vara med på den! Dottern sa innan vi gick in att om vi väntade utanför när den var slut kunde vi fortsätta prata, så det gjorde vi! Vi blev presenterade för hennes vänner och familj och hon bjöd till slut hem oss till att sova hos familjen den natten. Det var det bästa mötet med människor och vi har fortfarande kontakt! Dottern berättade också att ungdomarna i kyrkan skulle iväg tillsammans och lyckligtvis för oss skulle dem åka till staden där vårt mål låg.

När 2 dagar till hade gått av vandringen gav Idas fötter upp igen, vilket gjorde att vi fick ringa ledarna och ta en buss nästa dag till staden där målet låg. I staden hade vi en stund att slå ihjäl och vi tog därför kontakt med dottern och ungdomarna från kyrkan som var i staden, vi fick duscha och ha det trevligt en stund innan det var dags att ta sig till sovplatsen som ledarna ordnat. Även denna gång var det en scoutlokal, men denna gång utan ledarna och med en annan deltagare som blivit sjuk och därför tvingats avbryta. Det var 9:e dagen och vi var då 4 km från målet. 10:e dagen var det dags för målgång, allt gick prima och det var väldigt roligt att träffa alla andra igen!

När vandringen nu var avklarad började rundresan. Dags att åka tåg igen! Vi besökte väldigt många fina städer och platser och hade olika ceremonier. I slutet av resan var vi i Bratislava och eftersom jag och en annan deltagare redan spenderat 2 dagar med att gå runt där visste och hittade vi lite grann vilket gjorde det mer spännande att vara där igen. Det var även i Bratislava vår bältesceremoni skulle äga rum, vid ett stort minnesmärke placerat på en högre plats i staden. Bältena delades ut patrullvis och alla deltagare fick bälten! Det var magiskt! Eftersom jag och Ida knappt gått 12 mil av de 16 var vi inte säkra på om vi skulle få dem, men eftersom vi även gjorde fler uppgifter på grund av den korta sträckan gick det bra ändå.

Explorer Belt är att arrangemang som ger erfarenhet, upplevelse, utmaningar och en bättre självbild. Man växer enormt som person och lär känna sig själv på ett helt annat sätt! Även om mitt EB inte blev som jag hade tänkt mig är det en av de bästa sakerna jag gjort och jag önskar fler får uppleva detta på sitt eget sätt!